Varför ändra på ett vinnande koncept?

Det tredje kapitlet tjänar verkligen på att John Wicks värld sedan tidigare är etablerad. Hur saker och ting funkar i Wicks universum, och allt vad det innebär, har vi som publik smält vid det här laget. Det ger mer fokus till att använda verktygen som finns flitigt, samt utöka världsbyggandet.

Filmens allra viktigaste komponent, actionsekvenserna, är brutalt våldsamma och otroligt välkoreograferade. Det är adrenalinfyllt och häpnadsväckande snyggt; precis som man önskat. Den numera trilogin av filmer om herr Wick visar ännu en gång att det är bland Hollywoods bästa actionfilmer som det bjuds på. Där man med varenda film höjer insatser och dubblar vinsten (i form av häftiga och njutbara bildrutor alltså).

Återvändande regissören Chad Stahelski och hans team ska återigen ha all cred i världen för fight-scenerna. Man följer upp sekvens efter sekvens med ännu mer förstklassigt filmvåld. Det används hundar och hästar, det slåss på motorcyklar och i bibliotek, och det är så läckert och välgjort att jag många gånger vill ställa mig upp och bara applådera.

Det är nu sedan länge fastställt att Keanu Reeves är John Wick, och att man inte ens vill tänka tanken av att se någon annan i den rollen. I den här filmen känner man verkligen hur viktig han är för ”John Wick”-filmernas framgång. Att han på något sätt lyckas uttrycka empati bakom sin tysta och tillbakadragna person ger filmen en tyngd som den behöver bland all action. Lägg till att han gör det samtidigt som han ser riktigt badass ut. Finns få människor som kan se lika coola ut som Keanu Reeves i en helsvart kostym.

Ian McShane, Laurence Fishburne och Lance Reddick är som väntat kvar i sina roller från de tidigare filmerna, och det är vi tacksamma för. Nya ansikten i ”Wick-verse” är bland andra Halle Berrys Sofia och Anjelica Hustons The Director. Två fina skådespelarnamn att ha i rollistan, och båda med bra insatser. Ytterligare ett nytt ansikte är Asia Kate Dillon som agerar filmens skurk The Adjudicator. Dillon får inte sådär jättemycket att jobba med, men med en supercool look och passande iskall närvaro så faller iallafall undertecknad för karaktären, som översätts till ”Domaren” på svenska.

Med de tidigare ”John Wick”-filmerna har man inte återuppfunnit hjulet när det kommer till storyn, som kan anses vara sekundär till all action. Man gör heller ingenting annorlunda i ”Chapter 3”, utan fortsätter ösa på och leverera en intensiv åktur framför en smart och komplex handling. Vissa kanske börjar tröttna, men själv tänker jag att det görs såpass bra att det ändå känns fräscht och exalterande. Varför ändra på ett vinnande koncept?