Berättelsen börjar 1922 när Stanley Lieber föds. Hans föräldrar är immigranter från östeuropa och familjen bor till en början i en liten lägenhet på 98:e gatan och West End Avenue i New York. Stanley är en bokmal och hans idol är Errol Flynn. När han får en cykel åker han över Washington Bridge och känner en enorm frihetskänsla, som om hela världen öppnas upp. Han är på väg mot något stort, men vad?
Pappa Jack var mestadels arbetslös, vilket befäste betydelsen av ett fast jobb. Stan Lees egna berättarröst guidar oss genom framgångssagan från assistentjobb 1939 på Timely Comics, föregångaren till Marvel, till att skriva texter under alias Stan Lee, för att sedan bli redaktör 1941 och därefter upphovsman till så många älskade superhjältar genom åren.
Berättelsen illustreras med en blandning av arkivintervjuer (förutom Lee själv visas klipp av medarbetare som Jack Kirby och Joe Simon), hemmavideor, serietidningsutdrag och fotografier, samt små actionfigurer designade av Funko. Figurerna är miniatyrer av Lee och hans medarbetare på redaktionen, och så detaljerade men ändå lekfullt enkla att de ger en unik upplevelse som känns helt rätt för paketkänslan.
Vi får veta att han gick in som volontär under andra världskriget, inspirerad av sin hjälte Flynn, men när de fick nys om hans jobb med publicering satte de honom på att uppdatera deras utbildningsmanualer istället. Lees militärtitel blev “pjäsförfattare”. Men han infogade serieteckningar för att illustrera manualerna, vilket gjorde att utbildningstiden kortades ner från sex månader till sex veckor.
Lees trygga berättarröst är en njutning att lyssna till. Han är en underhållare av naturen, och de små anekdoterna, även om tillrättalagda för maximalt underhållningsvärde, håller också uppmärksamheten till 100 procent. Men här ska kanske också poängteras att vad som presenteras i filmen är annorlunda från vad man kan läsa om i hans Wikipediasida, exempelvis.
Dokumentären är gjord för Disney+ och handlar enbart om hans karriär och hur de älskade superhjältarna i Marvels universum växt fram tillsammans med kollegorna Kirby och Steve Ditko. Vi får möta hans fru i några korta klipp som visar på ett lyckligt äktenskap. Här nämns dock ingenting om de fruktansvärt bittra uttalanden som figurerat mellan honom och hans dotter, eller om hur han utnyttjades ekonomiskt mot slutet av sitt liv, eller annat mörkt som inte passar för barnvänliga Disney. Kanske sparas för en annan film…
Vi får istället glädjas åt att höra uppkomsten av “Fantastic Four”, som han sätter i en mer realistisk samtid och med sårbara mänskliga drag, som att de vräks från sitt högkvarter för att de inte kan betala hyran. Eller “Spider-Man” som är en ung pojke från en trasig bakgrund, som inte kan lösa in en check på banken eftersom han inte har någon Spider-Man-legitimation. Eller alla de kvinnliga superhjältar som får träda fram, samt superhjälten “Black Panther”. Stan Lee lyfter fram de som tidigare inte givits utrymme att synas, samt visar upp världen med realistiska bekymmer vi alla kan dela, och med detta ligger han före sin tid.
David Gelbs dokumentär är kompakt, stadig och underhållande. Vad som i grund och botten är en konventionell fantribut förs fram med så mycket värme och berättarglädje att den inte bara är ett måste för inbitna Stan Lee-fans utan riktigt fin underhållning för oss alla.
Dokumentären ”Stan Lee” släpps på Disney+ den 16 juni.