I Craig Johnsons ”The Skeleton Twins” spelar de tvillingparet Maggie och Milo, som efter att inte ha pratat med varandra på tio år återförenas då de båda av en slump försökt ta livet av sig på samma dag – ett arv från sin far som hoppade från en bro när de var yngre och sedan dess hängt efter dem som ett melankoliskt spöke. De två syskonen känner till en början ingen anledning till att ta upp bekantskapen men syskonkärleken dem emellan gör sig påmind, och till slut flyttar Milo hem till Maggie och hennes man Lance (Luke Wilson) i deras hemort utanför New York.
Deras återföring och river upp såväl gamla som nya sår. Maggie och Milo tvingas konfronteras med både de gamla barndomsärren och de nya problem som uppstår när deras vuxenliv och ideal kolliderar. Det handlar om både triviala vardagsproblem till djupare dilemman som faktiskt skapar en del mörka moment i denna i övrigt smått humorfyllda syskonsaga.
Både Hader och Wiig hanterar det dramatiska väl, vilket gör att när vi kommer till de mörkare bitarna känns det aldrig krystat eller opassande. Hader framför allt, som gör sin allra första dramatiska roll (Wiig har redan påvisat talang i ”Imogene” och ”Hateship Loveship”), imponerar med sin nedtoning – som lär ha varit svårt då hans mest kända SNL-karaktär, den extremt flamboyante homosexuella mannen Stefon, lätt har chans att lysa igenom Milo som själv kallar sig en ”tragisk bögkliché”. Men Hader lyckas som tur är inte låta det överdrivna lysa igenom utan hanterar sin karaktär med äkthet och känsla.
Wiigs och Haders kemi är något som inte går att ta miste på och trots att den kanske blir tydligast i filmens mer humoristiska scener (en kommer aldrig kunna lyssna på Starships ”Nothing’s Gonna Stop Us Now” på samma sätt igen) tar det inte udden av äktheten i deras relation. Karaktärerna är även de välskrivna och känns ofta tvetydiga, vilket skapar en intressant dynamik i filmen. Även sidokaraktärer som Luke Wilsons charmige sportfåne Lance och Ty Burrells äldre före detta älskare till Milo är betydelsefulla tillskott som fördjupar relationen mellan de två syskonen.
Slutet känns till en början lite för perfekt, men lämnar även material för en intressant tolkning av mycket mörkare element. ”The Skeleton Twins” är en vemodigt vacker och tänkvärd historia om syskonkärlek och om att hantera sina spöken från förr i vuxenlivet. Och med Haders och Wiigs fläckfria talangfullhet som grund blir detta en av årets guldkorn på den amerikanska independenthimlen.