Recension: Ronja Rövardotter

Vilt vårskrik och vårliga vildvittror

RECENSION (6 avsnitt). Astrid Lindgrens älskade ”Ronja” har blivit tv-serie med det långa formatets alla för- och nackdelar. Förtrollande vacker naturromantik med svepande scener över forsande älvar och mossklädda skogsmarker konkurrerar nu med en spretigare berättelse och fler, om än mer komplexa, karaktärsporträtt.

Publicerad:

För nästan exakt tio år sedan fick jag äran att recensera ”Ronja Rövardotter” som jag då titulerade ”Världens gladaste rövarsaga”. Utan tvekan fick den högsta betyg då det är en av få filmer från barndomen som jag än idag gråter till. Det är relationen mellan pappa Mattis och dottern Ronja som träffar mig rakt i hjärtat var gång.

Därför blev jag initialt positivt inställd till nya tv-serien redan med första avsnittet då Ronja föds och pappa Mattis (Christopher Wagelin) kärlek till dottern var självklart omedelbar precis som i originalet. Glödande. Nästan självlysande. Att de valt rätt skådespelare för respektive roll råder det ingen tvekan om. Där både Lovis (Krista Kosonen) och Ronja (Kerstin Linden) är lika starka kvinnogestalter som i förlagan och filmatiseringen från 1984.

”Ronja Rövardotter” var också redan på sin tid feministisk med Ronjas kraftfulla mor Lovis som både förmår sköta hushållet, de tolv rövarna och uppfostra sin dotter samtidigt. Likaså Ronja är en inspirerande gestalt som inte räds några farligheter och lika ofta som Birk räddar Ronja, räddar Ronja Birk. Birk som är son till Bork och rival till pappa Mattis. Ronja och Birk möts för första gången i skogen och deras växande vänskap är vad som slutligen tvingar fram en revolt gentemot föräldrarna.

”Ronja Rövardotter” är till stora delar en klassisk uppväxtberättelse och en Romeo & Julia-historia. I boken, och filmen, är vänskapen mellan Birk och Ronja och relationen till pappan det centrala, men också Ronjas frigörelse som är länkad till relationen till skogen. Den tydliga naturromantiken är vad som skiljer ”Ronja Rövardotter” från Astrid Lindgrens tidigare sagor. Det är författarens barndomskärlek till det vilda som genomsyrar berättelsen och som också ges stort utrymme i tv-serien med ett häpnadsväckande vackert foto av våra svenska urskogar.

”Ett öga mot skyn” säger Lovis till Ronja innan hon beger sig ut i vildmarken. Detta för att upplysa om att det är vildvittrornas jaktmarker. Vildvittrorna är enorma rovfåglar med kvinnobröst och människoröst, en skapelse som tack vare duktiga animatörerna verkligen vaknat till liv med tv-serien. Flera scener som gör originalet ”Ronja Rövardotter” till det mästerverk det är som vårskriket, Lovis vargsång, rövarnas vinterbad och rumpnissarnas envetenhet återses även här.

Likaså Ronjas och Mattis översvallande känslospel. En orkester av ilska och kärlek och vårpirr och vinterleda. Som i tv-serien dessvärre får göra avbrott för ett par sidohistorier som utspelar sig inne i ”byn” där karaktärer som knappt nämns vid namm i boken lyfts fram för att skapa en mer klassisk spänningsdramaturgi kring Birk och Mattis yrkesval som rövare. Kanske är jag ett barn av min tid, men de rubbar det varliga, inkännande tempo som jag finner filmen har och som återspeglar årstiderna och den förundran och beundran inför naturen som är synonym med ”Ronja Rövardotter”. Inslag som däremot förstärker berättelsen är scener där Lovis och Mattis relation fördjupas, men för min del kunde det fått stanna vid dem.

”Du är som en kvist och jag är lövet.” sa min dotter till mig dagen efter jag sett klart första säsongen. Jag tänkte när tiden är kommen faller också du till marken. Då är du vuxen. Det blev som en sammanfattning av Astrid Lindgrens sista roman, som både är en uppväxthistoria och skildrar hennes kamp för djur och natur.

Och tv-seriens spretighet till trots hoppas jag det förtrollande fotot, som fångat naturens läkande, lekfulla och mysrysliga kraft kan inspirera kommande generation till ”hit med lite farligheter”. För det är just i det obekväma vi växer.

”Ronja Rövardotter” (del 1) har premiär på Netflix 28 mars. Del 2 kommer längre fram under 2024.

Läs mera