Vissa legender ska lämnas i skuggan

Det handlar alltså om den där långa smala snubben utan ansikte, som enligt legenden lockar till sig barn och ungdomar. Här är det fyra tonårsvänner i en mindre stad i USA som en uttråkad kväll kallar till sig honom under en ceremoni. Det skulle de inte ha gjort.

De fyra unga kvinnorna spelas av kompetenta skådespelerskor (Julia Goldani Telles, Joey King, Annalise Basso och Jaz Sinclair) som dock har en viss uppförsbacke direkt från start i form av ett väldigt ojämnt manus. Det är inte ovanligt att rysare av det här slaget innehåller en hel del logiska luckor, men att håligheterna är så grava som i detta blir ett stort problem. Det är inte bara replikerna som haltar, hela sammanhanget stapplar med stort besvär fram och den röda tråden trasslar hela tiden in sig i allt den stöter på.

Det börjar ändå rätt hyfsat och jag gillar direkt framför allt fotot. Närbilderna är snygga och vinklarna intressanta och talande. Det är överlag ett stämningsfullt kusligt ljus över scenerna som är sådär härligt mörka och murriga, vilket passar bra! Tyvärr håller inte kvaliteten hela vägen och även om vissa visuella effekter fungerar och skrämmer, så känns andra mest bara töntiga och malplacerade, medan vissa är direkt usla.

En bristande kontext är ett genomgående problem i filmen. Idén om Slender Man håller helt enkelt inte för en hel långfilm och transportsträckorna blir många, långa och rätt tråkiga. Detta är ett pussel som ingen riktigt orkat lägga, lösryckta idéer på planeringsstadiet som slängts på varandra utan att man någonstans har sett till helheten. Resultatet blir en film som i slutändan känns lika utdragen och ansiktslös som gubben den handlar om.

”Slender Man” är på sina håll en småkuslig, fast ändå snäll rysare, på så sätt att den inte alls är blodig. Samtidigt är den på tok för otäck för yngre åskådare, varför jag tycker att man lika gärna hade kunnat krydda till det med lite grafiskt upprörande sekvenser. För som det blir nu, är det bara väldigt ljummet rakt av.

Jag hoppar som sagt till ett antal gånger och det är lite kittlande mellan varven, dock lämnas jag längtande efter så mycket mer. Slender Man som myt är obehagligare än han är som film. Kanske för att man tar bort udden av det skrämmande genom att ta fram honom i ljuset? Vissa legender bör lämnas kvar i skuggorna. Slender Man är helt klart en sådan.