RECENSION. När en desperat pappa försöker hjälpa sin autistiske son genom att ta honom bort från hemmiljön, får han kämpa mot såväl sin exfru, sin egen pappa, och hela systemet. Resultatet är ett känslosamt men spretigt familjedrama.

Att recensera en familjefilm från sitt eget, vuxna perspektiv är en sak, men vad tycker egentligen den tänkta publiken om sommarens stora animerade film? För att besvara den frågan tog jag med mig min snart sexåriga dotter för att se “Insidan ut 2”.

När ett PR-geni tar sig an NASA för att få fram mer pengar till det haltande Apollo-projektet skakas hela organisationen om, och det amerikanska levnadssättet förändras. “Fly me to the moon” är en kul twist på månlandningen, fylld med rappa repliker och en underhållande kamp mot klockan.

RECENSION. Axel Foley är tillbaka. Prick 40 år efter den första filmen är det dags för den gatusmarta Detroitstnuten att ta sig tillbaka till lyxens hemvist i Los Angeles finaste kvarter: Beverly Hills. Blir det lika underhållande med en rappkäftad 60-årig Foley idag? Nej, men det är ändå en mycket värdig uppföljare.

RECENSION. Del fyra av “Dumma Mej”-franchisen ställer familjen Grus liv på ända, när de tvingas fly till en ny ort, med nya identiteter. Men trots att handlingen är innovativ är skämten inte tillräckliga för att lyfta filmen över medelnivå.

RECENSION. När Kevin Costner återvänder till westerngenren hanterar han skickligt en myriad skeenden i inbördeskrigets skugga. Med ett digert persongalleri och ett ständigt framåtdriv är speltiden på tre timmar och en minut aldrig tråkig; det är sprängfyllt med känslor, action, politik och motsättningar.

RECENSION. Nio år har gått sedan vi sist fick besöka Jennys huvud och stifta bekantskap med de känslor som styrde en då elvaårig tjej. I uppföljaren har Jenny hunnit fylla 13, och med det kommer den fruktade puberteten. Disney och Pixar navigerar med värme vikten av att alltid vara sig själv, även om intrigen ger ett eko av den första filmen.

RECENSION. När filmstjärnan försvinner blir det upp till stuntmannen att rädda produktionen i en avdammad 80-talsserie som får nytt liv på bioduken. Ryan Gosling tar tonvis med stryk och vi bjuds på massor av fantastiska stunts, men kärleken uteblir dessvärre.

RECENSION. En jakthelg i skogen mellan vänner och kollegor blir alltmer surrealistisk när varken skogen eller människorna beter sig som de borde. Sarah Gyllenstiernas utmärkta långfilmsdebut har en nervig tyngd och känns obehaglig in i märgen från början till slut.

RECENSION. Drakkrigaren Po är tillbaka för en fjärde film med kung fu, one-liners och humor. Handlingen är dock förutsägbar och humorn likaså, men för en stunds förströelse fungerar filmen utmärkt.

Livsfarliga spindlar invaderar ett hyreshus där de boende tvingas göra allt för att rädda sina liv. Med ett ovanligt djup och välspelade känslor bjuder “Vermin” på så mycket mer än en creepy crawlies-skräckis av standardformat.

Under en digital presskonferens berättade bland andra Denis Villenueve, Zendaya och Rebecca Ferguson om den mäktiga inspelningen.

RECENSION. Den länge emotsedda fortsättningen “Dune: Part Two” är en visuellt och tekniskt sett mästerlig film. Men den stora och komplicerade berättelsen tappar något av sin kärna när karaktärerna inte mejslas fram tydligare. Dock lyckas Villeneuve hålla en oerhört komplex och spännande berättelse i schack under hela speltiden, vilket ändå är en fantastisk bedrift, skriver MovieZines Anna Hedlin.

RECENSION. Isabella Eklöfs första film på sex år berättar om ett liv som är kantat av sexuellt trauma, men dessvärre engagerar det inte. Där vi borde beröras ligger känslorna istället platta och orörliga.

RECENSION. Den tyske filmfotografen tillika regissören Timm Krögers andra långfilm är en underbart suggestiv, svartvit film noir om fysik, märkliga fenomen och alternativa världar. Med starka “Twin Peaks”-vibbar och hemsökande overklighetskänslor är detta en film man stannar hos länge.

RECENSION. Japans Oscarsbidrag för i år är signerat av ingen mindre än Wim Wenders. ”Perfect Days” har beskrivits som en kärleksförklaring till Tokyo, men är även en vacker hyllning till det enkla i livet.

RECENSION. Roman Polanski är tillbaka med sin 24:e långfilm, som har en spretig och ofokuserad handling. Eller snarare en mängd olika handlingar. Tyvärr saknar allihop sammanhang och är både trötta, trista och smaklösa.