Från asiatiska breddgrader serverar den kinesiske regissören Wang Xiaoshuai allvarsamt familjedrama med den klassiska fadersfiguren i centrum. Om än symboltungt är det svalt framfört, välspelat och en helhet som känns magnifikt komponerad.

Ännu ett år och ännu en film med lika deppigt tema som titel. ”Medan åren går” är ett intetsägande drama där britten Mike Leigh med tekoppen i högsta hugg drar ner sin publik i ett mörkgrått töcken av depression. Vad som mest påminner om en seg TV-film står för årets mest meningslösa drama, den om ingenting.

Ett Youtube-fenomen är upphovet till Sveriges Cannesbidrag 2010. ”Sound of Noise” är en originell historia med både själ och hjärta men som tyvärr saknar attityden för att bli riktigt bra.

Samma dag som galapremiären får Stockholm ännu ett skådepelarbesök från ”Harry Potter” och denna gång är Shacklebolt i egen hög person (George Harris) och MovieZine fick en pratstund med honom.

Skådespelarna Evanna Lynch och Mark Williams gästade Stockholm en vecka innan biopremiären av ”Harry Potter och dödsrelikerna – Del 1” och MovieZine träffade dem. (foto: Calle Anderson)

Det är med bitterljuv känsla man ser den näst sista delen av Harry Potters oktalogi. En känsla som möjligtvis solkas av vetskapen att det snart är över. För det tycks som att även de mest cyniska filmstropparna fallit till föga för den naiva charm som är JK Rowlings livsverk.

Sällan har väl finansvärlden kunnat bjuda på så mycket spännande underhållning som när regissören Oliver Stone återupplivar kultrullen som gjorde Michael Douglas till en legend. ”Wall Street: Money Never Sleeps” känns som en värdig uppföljare som tyvärr gör sig uddlös i en familjevänlig Hollywood-vändning.

Vår neurotiske Allen kör på gamla välkända kort i sin nya film ”You Will Meet a Tall Dark Stranger”. Ett relationsdrama med förväxlingar, pinsamheter och lust som främsta karaktärsdrag. Om än uppbackad av Naomi Watts, Antonio Banderas och Anthony Hopkins är det här bitvis i tråkigaste laget. Knappast en favorit i repris med andra ord.

En turnerande burlesque-ensemble ska få biopubliken att reflektera över kärleken, livet och meningen med det hela. En intention som faller till föga när huvudrollsinnehavaren tillika regissören Mathieu Amalric skjuter lite för vilt för att träffa någon nerv.

Visst är det något typiskt skandinaviskt över introverta storvuxna karlar, gråtunga regnmoln och den konstanta dysterhet som kännetecknar vardagslivet i Norden; En diskbänksrealism som tillskrivits oss alla norr om Medelhavet. Med sin senaste film ger norrmannen Hans Petter Moland inget sken av att vilja tvätta bort denna stämpel, snarare omfamnar han den med humoristisk talang och ”En ganska snäll man” är faktiskt en riktigt bra film.

Matthew Vaughn är producenten som blev regissör. Nu är han aktuell med den efterlängtade ”Kick-Ass” om antihjälten som genom storstryk, brutna ben och blåmärken kanske blir sinnebilden av den riktige superhjälten. Själv känns han så jordnära som det bara går att bli trots en fantastisk karriär, en modellfru som Claudia Schiffer och kanske en och annan miljon på banken.

Årets mest hypade film, ”Kick-Ass”, har gjort en modest ung britt till namnet på allas läppar. Aaron Johnson är bara nitton år men har hittills ett gediget CV bakom sig med både film och TV-serier. När han nu axlat rollen som nörden Dave som i bästa hobbystil förvandlar sig till superhjälten Kick-Ass, vankas det inte bara humor utan också spektakulär action.

Det känns oväntat intressant när svenske Babak Najafi med självsäker regi tar upp ämnen som fattigdom, utanförskap och våld. Teman som känns aningen främmande i vårt trygghetsknarkande Sverige. Men utan kladdig moralism eller överdriven entusiasm levererar en av våra nya talanger en rak höger i hjärtat.

Alejandro Amenabar går från spöken och seanser i ”The Others” till filosofi, feminism och religiöst infekterat våld i ”Agora”. Något som kanske kunde mäktat sig upp till en Kubrick-känsla men med sitt pampiga budskap blir en alltför stark förkämpe av pekpinnar.

Det kan tyckas gå inflation på dystra dystopier i olika skepnader, men John Hillcoats ”Vägen” är i sin enkelhet lika nyskapande som imponerande. Ett intressant inlägg bland monsterinfektioner och animationsporriga kataklysmer.

Det märks att Carlos Saldanha har en stark förkärlek för animerad film. Han har förutom ”Ice Age”-filmerna även regisserat ”Robotar” och inget tyder på att brasilianaren har tröttnat på animerat. MovieZine fick en pratstund med Saldanha om hur det är att regissera animerad film och vilken ”Ice Age”-karaktär som är hans personliga favorit.

Att luften gått ur en av Sveriges största filmsuccéer kommer väl knappast som en överraskning. ”Luftslottet som sprängdes” sätter punkt för Millenium-trilogin med nedslående resultat. Det här påminner om första bästa taskiga tevedeckare och som tittare kan man inte annat än att minnas Nils Arden Oplevs goda gamla kvinnohatande dagarna.