”The Good Heart” vill vara både svart komedi, existentiellt drama och moralfilosofiskt tankeväckande. Under den ljuvligt sträva ytan lyckas den inte fullt ut med något av det, och då hjälper inte en aldrig så plågad och tjurig Brian Cox.

Blodiga familjeangelägenheter mycket långt ifrån ”Doktorn kan komma”. Australiensiska ”Animal Kingdom” ligger närmre Dennis Lehane än ”Crocodile Dundee”, men är en brännande smärtsam kriminalhistoria med ett trovärdigt och självständigt uttryck.

”Upperdog” vill väldigt mycket, och lämnar ingenting att önska vad gäller rollbesättning eller regi. Tråkigt nog är manuset både överbelastat och forcerat på samma gång. Och principen för ett ostadigt korthus gäller tyvärr på norska också.

Alejandro González Iñárritus första spansktalande film sedan ”Älskade hundar” är en kraftfull uppvisning i skådespeleri av Javier Bardem, men också en originell, skoningslös och lite vildvuxen historia som står sig väl på egna ben. Snyftvarning utfärdas.

Osannolike Howard Marks liv skildras med fart och med friskt humör, oftast på bekostnad av nyansering i karaktärsportätten. Anspråkslöst, ytligt och nästan helt utan smärtpunkter kompenseras inte ens av Chloe Sevigny.

MovieZine har träffat Amir Chamdin, regissören till ”Cornelis”. Chamdin som själv har musikalisk bakgrund berättar om sin biografi om en av Sveriges mest folkkära trubadurer.

Det femte samarbetet mellan Tony Scott och Denzel Washington är en habil actionhistoria som inte på något sätt skriver filmhistoria men levererar hygglig spänning för stunden.

Naket och ärligt utlovades. Det blev det också, dessutom med naturkraften Hans-Erik Dyvik Husby i titelrollen. Cornelis Wreeswijk tumultartade liv och karriär skildras kärleksfullt men autentiskt i en film som blir omedelbar kanon, både för oss som kan stora delar av hans historia, och för dem som någon gång har hört ”Brev från kolonien” på en studentskiva.

Tio år och otaliga hjärnskakningar och moraldebatter senare rullar Jackass-tåget vidare. Brukar man lösa biljett på det tåget så blir man inte besviken. Man bör inte heller vara för mätt innan.

Skådespelaren Fredrik Hiller har lång erfarenhet av både film och teater, men ”Psalm 21” är hans första långfilm som regissör. (Foto: Calle Andersson)

Prästen, tillika prästsonen Henrik beger sig till en norrländsk vinterby för att reda ut detaljerna kring sin faders död och konfrontera sina mardrömmar. Läskigt blir det, mestadels på rätt sätt.

”Till det som är vackert” vågar friskt och vinner mycket. Den höga ambitionsnivån och det faktum att klassisk musik är en stor del av handlingen kommer förhoppningsvis att locka, och inte skrämma bort, en välförtjänt publik.

Balans ska återställas till en fantasivärld där tillvaron går ut på att manipulera eld, vatten, luft, och jord i överkoreograferade slagsmål. Barnet som ska göra det har obegripliga tatueringar i pannan. 3D-glasögonen matchade min frisyr ganska bra, sedan gick det utför.

Filtdocksversionerna av Mumintrollet, Sniff och Snusmumriken ger sig ut på kometjakt i en restaurerad Mumindal från polskt sjuttiotal. De flesta känslolägena ryms i en film som helst förutsätter att man har bott där tidigare.

Oliver Stones klassiker om en ung börsmäklares uppgång och fall kompenserar för ett hyfsat banalt manus med en Michael Douglas i sitt livs form. Ett par odödliga scener kämpar om utrymmet med moralpredikningar, tidstypisk åttiotalsestetik och Daryl Hannas hatt.

I det fjärde återbesöket till Paul W.S. Andersons zombiedystopi fortsätter kampen mot det ondskefulla Umbrella Corporation i snygg och actionspäckad stil. Helt utan stil fortsätter också kampen mot ett icke-närvarande manus.