Miniserien ”Patrick Melrose” har kommit fram till sitt femte och sista avsnitt.

Patrick Melrose blir snuvad på sitt rättmätiga arv i det fjärde avsnittet.

Efter det förra avsnittets helvetiska ögonblicksbild från titelkaraktärens barndom är den vuxne Patrick Melrose nu åter i fokus i avsnitt 3. Tillbaka i det tidiga nittiotalet ställs han inför den otacksamma uppgiften att möta livet som drogfri.

Är det här Benedict Cumberbatchs bästa roll hittills? (I samarbete med HBO Nordic.)

Det andra avsnittet av ”Patrick Melrose” är baserat på den första boken i romansviten. Man har valt att bryta upp kronologin på det sättet eftersom Benedict Cumberbatch knappt syns i bild. Den vuxne Patrick ligger nedbäddad hemma i London, plågad av svåra abstinensbesvär och smärtsamma flashbacks till sommaren då han var åtta år gammal.

Premiäravsnittet av ”Patrick Melrose” på HBO Nordic bjuder på den kanske roligaste skildringen av ett mentalt sammanbrott någonsin.

Premiären av ”The Hurricane Heist” föregicks inte av någon pressvisning för recensenter – i ett sådant scenario hade det inte funnits några vinnare. Om bara filmskaparna hade visat på ett lika gott omdöme och låtit bli att producera åbäket.

”Tredje mordet” är en tankeväckande och absorberande pusseldeckare som pågår lite för länge för sitt eget bästa. Ett lyckat bröllopstal som både ha rundats av innan talarens underfundigheter tonar ut i pladder.

”Tully” är en intim och osminkad skildring av det sisyfos-arbete som kan utgöra vardagen för en nybliven småbarnsmamma. Den är även en hyllning till ett oväntat systerskap, och om man tycker om när Ron Livingston ser ut som en skamfylld labrador väntar en högtidsstund.

Utan vare sig finess eller ärende gör Eli Roth ett misslyckat försök att återuppliva sjuttiotalets ”Death Wish”-franchise. Charles Bronson snurrar ett par varv i graven och Bruce Willis kisar ofta. Men det blir inga skämt om dödslängtan i ingressen.

”Saknaden” fungerar oändligt mycket bättre som psykologiskt pulvriserande drama än som turistbroschyr för Ryssland.

Kulturkrock, förbjuden kärlek och rivaliserande beväpnade styrkor i all ära. Om man gör film på temat ”Amerikansk gringo accepteras långsamt av sträng japansk hederskultur” är det naturligtvis inte ett gott betyg att bli frånsprungen av femton år gamla ”Den siste samurajen” med Tom Cruise. Men så är dessvärre fallet här.

Verklighetsbaserat drama som bombar sin lovande premiss i småbitar. Kanske är det därför som Chris Hemsworth ser så bister ut hela tiden – man kan dock inte helt utesluta att han har fått en regianvisning.

Jennifer Lawrence har det kämpigt som spion i ett Moskva där alla talar engelska med rysk brytning. Varken hon eller de utstuderade våldssekvenserna lyckas dölja det faktum att ”Red Sparrow” är för statisk, både vad gäller handling och karaktärsutveckling.

”Innan vintern kommer” ska enligt regissören själv betraktas som avslutning på den trilogi där föregående delar utgörs av ”Goda människor” (1990) och ”Jag är din krigare” (1997). Stefan Jarls återkomst till långfilmen är ett dystopiskt mardrömscenario som hade tjänat på en generösare speltid och en mer genomarbetad tredje akt.

Paul Thomas Andersons senaste film är en svindlande elegant studie i maktspel och underkastelse, en cineastisk triumf att kapitulera villkorslöst inför. ”Phantom Thread” är också Daniel Day-Lewis avsked till skådespelaryrket. Och det var väl ingen som trodde att han skulle tacka för sig på något annat sätt än så här.

”Darkest Hour” är ”Oscar bait” i välskräddad men bekant kostym. Winston Churchills kamp mot Nazityskland står i fokus, men Gary Oldmans revansch på Oscarsjuryn är elefanten i rummet som riskerar att skymma halva bioduken.