”30 Minutes or Less” börjar på buskisnivå men lyckas på något sätt ta sig upp ur det svartaste av hål och bli rätt hygglig. Till och med fartig!

New York Film Festival 2011 – Innovativa och pjäsliknande ”Carnage” utspelad i realtid är bitvis genial, men bitvis aningen överspelad med en ton av fars. Den ovanliga stilen gör detta till en av Roman Polanskis mest intressanta och annorlunda filmer på länge.

Historien som ”Niceville” bygger på har sådana bra förutsättningar att det är synd att filmen inte levererar. Förutom längden – som är det största problemet – saknar jag känslan av en riktig huvudkaraktär.

Det finns en del söta scener här, men också mycket som är otroligt dåligt. I en genre som normalt inte brukar nå några höjder blir ”Friends with Benefits” som bäst en medelmåtta, men med en del betydligt lägre stunder.

”Larry Crowne” känns mest som en lång trailer där man fyllt ut lite mellan de olika klippen så att det blir en långfilm. Kemi och röd tråd saknas nästan helt.

”Source Code” är som ett möte mellan ”Inception” och ”Måndag hela veckan” i smart thrillermiljö. Jake Gyllenhaal bär storartat nästan hela filmen på sina axlar och skapar nyanser som rör sig i hela spektrat från spänning till sorg.

Pixar har gjort sig själva en otjänst genom att lägga ribban otroligt högt. ”Bilar 2” är ingen dålig film, men man blir ändå besviken. Den tröga starten håller dock inte i sig utan det blir lite mer spännande allt eftersom, och slutresultatet blir godkänt. Men inte mer.

Vemodigt om kärlek och relationer i en annorlunda film som närmast kan liknas vid en slags amerikansk ”Amelie från Montmartre” med sin annorlunda stil och melankoliska och ensamma huvudperson.

En ordinär handling vägs upp av en makalös Saoirse Ronan och en hel hög bra skådisar i härliga biroller. Det ihop med stilistiskt finlir gör ”Hanna” till en pulserande upplevelse som i flera scener sätter rekord i coolhet.

För filmnördar finns det tillräckligt med referenser att glädjas åt. Men lika ofta som humorn leder till naturliga skratt, känns den pubertal och idiotförklarande.

Efter en lite långsam start utvecklas ”The Conspirator” till ett rakt igenom välgjort verk om en relativt oberättad sann historia kring mordet på Lincoln. Framför allt är det ett tungt gäng grymma skådespelare som filmen har att tacka för sin framgång.

Tribeca 2011 – Ibland fungerar inte översättning av humor så bra mellan olika kulturer. Kinesiska ”Let the Bullets Fly” bevisar motsatsen och levererar något av det dråpligaste och mest befriande jag sett på länge.

Tribeca 2011 – Fantastiska fightscener, storslagna miljöer och en lagom intrikat story gör ”Detective Dee and the Mystery of the Phantom Flame” värd en titt även för mindre Asien-vana biobesökare.

Tribeca 2011 – Att göra en film som handlar om ett dygn då ett gift par befinner sig på olika orter och utsätts för frestelser låter sådär på idéstadiet, men med ett utformande i toppklass kunde det nog ros iland. Tyvärr fortsätter bristerna att dyka upp i ”Last Night”.

”Life as We Know It” försöker stå på två ben samtidigt. Som en romcom utan humor eller ett drama utan djup blir det varken det ena eller det andra.

Tribeca 2011 – Starka insatser från hyllade men aningen mindre namnkunniga skådespelare är det som fångar uppmärksamheten i ”Black Butterflies”, en film som handlar om sydafrikanska poeten Ingrid Jonkers liv. Det är bitvis svårt att ställa sig bakom Ingrids irrationella beteende, men känner med henne – gör man hela vägen.

Tribeca 2011 – ”Angels Crest” är en väldigt stark historia med bra skådespeleri från både veteraner och mer okända. Den förlorar dock lite på att ”omgjord från bok”-känslan infinner sig när många karaktärer introduceras utan att utvecklas tillräckligt och ibland saknas även förklaring till varför de fått en plats i just den här berättelsen.