Tribeca 2011 – Du behöver inte veta mycket om Carol Channing för att njuta av den här dokumentären. Kvinnan med den enorma munnen och lika stora mängden humor och energi kommer att förföra dig inom några sekunder. Sedan vill man bara ha mer.

Tribeca 2011 – Jag hade förväntat mig mer av Vera Farmigas regidebut. Inte för att hennes skådespelartalanger säger något om hur bra hon är på att ta sig an regissörsrollen, men hon borde haft möjlighet att vänta på en riktigt bra story – och ”Higher Ground” är långt ifrån det.

Tribeca 2011 – Will Ferrell är så otroligt ofta type-castad, men i ”Stranger Than Fiction” visade det sig att det går alldeles utmärkt att ta honom på allvar på vita duken. I ”Everything Must Go” tar han ett steg till och spelar – övertygande – en riktigt tragisk karaktär.

Tribeca 2011 – Med många udda inslag och grepp är ”Jesus Henry Christ” en komedi som balanserar mellan det geniala och det alltför absurda.

Tribeca 2011 – Jag har länge fascinerats av filmer som ger en viss karaktär hjälterollen och övertygar publiken om att “heja på” honom trots att alla handlingar talar för motsatsen – och vi pratar inte om coola skurkar á la ”Oceans Eleven”, utan riktigt obehagliga typer.

Idén som ”Limitless” leker med är intressant och filmen bjuder på en hel del spänning och schyssta stilgrepp. Mot slutet känns det dock som om den hade tjänat på att gå mer på djupet med sitt budskap.

Tribeca 2011 – ”Blackthorn” är hederlig gammal western som tar sig an en av erans favoritkaraktärer, Butch Cassidy med värme, coola-killen-humor och tuffa pistolfighter i vackra miljöer.

Tribeca 2011 – ”Janie Jones” är en söt pappa-dotter-berättelse med många fina stunder, men som tappar lite på karaktärer som inte känns helt övertygande.

”Red Riding Hood” är ett patetiskt försök att tjäna in lätta pengar på en hungrande ”Twilight”-publik i väntan på nästa uppföljare. Men jag tvivlar på att ens de kommer imponeras, för trots de två unghunkarna och mängden sexuellt överladdade scener, går det inte att bortse från den taffliga dialogen.

”Charlie St. Cloud” har ambitionen att vara en lite ovanlig och överraskande film, men tyvärr går vändningen att räkna ut långt i förväg och resten är formligen inbakat i smör. Det känns mest som om Zac Efron valt en roll som flirtar med hans gamla fans från Highschool Musical-tiden.

Stilistisk porr som för tankarna till rockvideo eller tv-spel. Men med allt krut där hamnar storyn på efterkälken och det blir bitvis tradiga upprepningar.

Det tar tid innan alla bitarna faller på plats, men när det väl sker är belöningen så mycket större. ”Never Let Me Go” har oväntat djup och berör både intressanta och gripande ämnen som får en att fundera långt efter att eftertexterna slutat rulla.

Trots att hantverket stundtals är väldigt väl utfört och att det finns några riktigt fina skådespelarinsatser så känns ”Livet efter detta” alltför ofta krystad och konstlad.

Dansscenerna och miljöerna är sexiga så det förslår. Tyvärr är fokus riktat på Christina Aguileras fnittriga fjortisbrud och en kärlekshistoria som faller platt.

Vacklandet mellan romantisk komedi och seriöst drama drar ner från en film som annars stoltserar med en fantastisk skådespelarduo som jag gärna vill se ihop ytterligare en gång.

”Trassel” saknar det nytänk som förra årets ”Prinsessan och grodan” hade. Men det är ändå en väldigt söt saga som framför allt kommer att älskas av de yngre.

Ett vackert Venedig är hela behållningen av denna ytterst fåniga historia som får en att undra vad som hände med den lovande regissören till ”De andras liv”.