John Travolta, 56, har haft en hektisk tid. Han har de senaste 1-2 åren avslutad inte mindre än tre filmer – ”Pelham 1 2 3 Kapat”, ”Old Dogs” och nu senast ”From Paris with Love”. Ingen av dem någon större kritikersuccé, men han har en konstant skara fans som håller hans stjärna uppe.

Den snart 33-åriga irländaren började sin karriär i en soppreklam men har de senaste 15 åren lyckats samla på sig en mängd varierade roller som allt från kärleksintresset i ”Bend it Like Beckham” till androgyna, glamrockiga Brian Slade, den David Bowie-inspirerade huvudkaraktären, i ”Velvet Goldmine”.

”From Paris with Love” är en underhållande actionfilm som aldrig blir tråkig. Tyvärr så skiner intelligensen med sin frånvaro och Travoltas karaktär blir mer av karikatyr. Men som underhållning för stunden fungerar den bra.

Årets upplaga av Oscarsgalan kommer att gå av stapeln söndagen den 7 mars. Nu när det redan avslöjats vilka de nominerade filmerna är, är det förstås mest surr om vilken som kommer att ta hem flest statyetter. Ett annat vanligt ämne för diskussion är om värden kommer klara uppdraget att hålla alla tittare intresserade under de åtskilliga timmar som galan pågår.

Regissören Rob Marshall har verkligen satsat på att göra musikaler på film. Efter att ha börjat med tv-filmen ”Annie” gjorde han sig ett namn – och fick en Oscarsnominering – för ”Chicago” där Rene Zellweger tampades mot Catherine Zeta-Jones.

Daniel Day-Lewis är ofta ett namn som dyker upp när folk pratar om världens bästa nu levande skådis. Han har redan vunnit två Oscarsstatyetter och har nominerats ytterligare två gånger. Dessutom nämns ofta hans bredd som skådespelare, att han gör ett bra jobb vilken roll han än tar sig an – och han har verkligen medverkat i många olika typer av filmer.

När antikens grekiska gudar drabbar samman i ”Percy Jackson och kampen om åskviggen” är det som om Harry Potter möter en amerikansk highschoolrulle. Filmen saknar magin hos den brittiska förebilden och kommer därför inte alls få samma genomslag hos den vuxna publiken. Men för ungdomar är det här ett kul, fartfyllt äventyr.

Leonardo DiCaprio har återigen huvudrollen i Martin Scorseses nya film, ”Shutter Island”, vilket blir deras fjärde samarbete ihop efter ”Gangs of New York”, ”The Aviator” och ”The Departed”.

Martin Scorsese, regissören som gett oss klassiker som ”Goodfellas” och ”Taxi Driver”, behöver knappast presenteras. Efter framgången med ”The Departed”, när han äntligen vann en Oscar för bästa regi efter att ha nominerats inte mindre än sex gånger tidigare, är han nu tillbaka med en ny film – det psykologiska rysardramat ”Shutter Island”.

Stilistiskt är ”Shutter Island” en solklar fullträff – regi, foto, skådespeleri, ja alla detaljer utförs perfekt. Det är snarare helheten – handlingen och framför allt slutet – som får betyget att nästan vackla neråt.

När Susanne Biers ”Bröder” görs om efter bara några år är det enbart för att locka en amerikansk publik med samma story. Det blir tyvärr bara en blek kopia, som nog ändå kan uppskattas av nya tittare.

Disney när det är som bäst med fina animationer, roliga karaktärer och självklart – tema kärlek. Är det detta du är ute efter så är ”Prinsessan och Grodan” en perfekt film för hela familjen.

”Men Who Stare at Goats” är en av de bisarraste historier man kan komma på att berätta. Det görs med galen Coen-humor och fantastiska karaktärer även om filmen kunde mått bra av en tydligare riktning.

”Armored” är en spännande men totalt förutsägbar action enligt den enklaste av mallar. Bra skådisar men utan oväntade vändningar funkar den bra som tillfälligt tidsfördriv.

Klyschig tantkomedi – javisst. Men ”It’s Complicated” är ändå bättre än väntat, en småputtrig och emellanåt fnissig liten förströelse.

Nicholas Cage gör en av sina bästa rollprestationer hittills med Werner Herzogs absurt geniala regi i ryggen, vilket gör ”Bad Lieutenant” till är en sån där svart komedi som är lika underhållande som den är vidrig.

”Nine” är en förvånansvärt bra version av mästerverket ”8 ½”, med en fantastisk skådespelarensemble. Men den kommer ha svårt att hitta sin publik och musikalnumren kunde varit starkare.