Filmen om flygaren Amelia Earhart är ett vackert, nästan poetiskt porträtt av en kvinna med stora drömmar och en vilja att genomföra dem. Men kanske framställs hon som onödigt sval i den här filmatiseringen med tanke på den passion hon ändå besatt.

I nya actionfilmer skapas väldigt mycket av effekterna på digital väg, men en del saker måste fortfarande byggas för hand. Ett sådant exempel är dräkterna som olika skurkar och superhjältar bär, som de i DVD-aktuella ”G.I. Joe: The Rise of Cobra”. Företaget som gör dem heter Legacy FX och de har även gjort bland annat Iron Mans utstyrsel. Delägaren Shane Mahan har jobbat inom företaget i 20 år och medan han guidar oss runt i verkstaden berättar han om olika detaljer och vilka utmaningar man stött på i den här produktionen.

Storfilmen ”Transformers: De besegrades hämnd” fick blandat mottagande av publik och kritiker, men oavsett vad man tyckte om filmen är det svårt att inte imponeras av de otroliga effekterna. Regissören Michael Bay ville förstås att allt skulle vara större och häftigare än i ”Transformers” och jätteroboten Devastator sägs vara något av det mest avancerade som gjorts på film. Företaget som ligger bakom effekterna är ILM och MovieZine fick en egen pratstund med Scott Benza som var animationsansvarig för båda ”Transformers”-filmerna. Hans jobb med varje film sträcker sig över två år.

”An Education” skildrar en ung kvinnas stapplande steg och fallgropar på väg in i vuxenvärlden på ett trovärdigt och finstämt sätt, utan att någonsin moralisera. Filmen är därför en njutning, trots den något förutsägbara handlingen.

En älskad barnbok bestående av fantasifulla bilder och färre än 10 meningar text har här gjorts om till film. När jag ser ”Till vildingarnas land” kan jag lätt förstå att det kan vara en magisk bok. Tyvärr översätts inte det till filmen.

Roberto (Bob) Orci och Alex Kurtzman är männen bakom manusen till två av sommarens stora försäljningssuccéer – ”Star Trek” och ”Transformers: De besegrades hämnd”. De har varit vänner i massor av år och har skriivt ihop sedan skoltiden. Sedan dess har de jobbat sida vid sida på i princip varenda projekt med början i tv-serier som ”Hercules” och ”Alias”, via filmer som ”The Island” och ”Zorro” till succéerna med ”Mission Impossible III” och nu slutligen de två ”Transformers”-filmerna och ”Star Trek”.

J.J. Abrams är egentligen ett ”Star Wars”-fan men när han fick chansen att regissera ”Star Trek” var han inte sen att tacka ja. Utmaningen att försöka få folk som inte tidigare varit intresserade av serien att gå och se filmen, var något han såg fram emot. Resultatet har många av oss sett på bio – en mer tillgänglig Star Trek-saga om vänskap och kamp för det goda.

Även en Saw-nybörjare har en del att hämta i den sjätte filmen i serien, även om det rekommenderas att börja från början för de nyfikna. För fansen innehåller ”Saw VI” tillräckligt med spänning, ”gore” och svar på hittills olösta frågor för att göra de flesta nöjda.

”Trubbel i Paradiset” är annorlunda än de flesta romantiska komedier eftersom den handlar om problem hos redan etablerade par istället för det rosenröda i att bli nykär. För det ska den ha cred. Men för övrigt är min mest positiva känsla efter filmen hur oerhört vackert det är på Bora Bora.

I Michael Moores senaste film riktar han luppen mot den amerikanska kapitalismen. Många av greppen och berättartekniken känns igen från hans tidigare filmer, men det något torrare ämnet, ekonomi, samt det faktum att filmen redigerats om och anpassats efter senaste finanskrisen gör resultatet mer splittrat och mindre engagerande den här gången.

”500 Days of Summer” lyckas att, med mycket humor men även allvar, ta sig an det bitterljuva i att bli kär utan att falla i de romantiska komediernas träsk av klichéer. Istället bevisar den att även kärleksfilmer kan vara riktigt smarta.

Bröderna Coen behöver väl ingen närmare presentation. Efter succéer som ”Fargo”, ”Big Lebowski” och ”No Country for Old Men” är det bara att konstatera att de har gjort det igen. ”A Serious Man” är en underbar, svart komedi som får en att ömsom skratta rakt ut, ömsom vrida sig plågat i biografstolen.

Trots att hela upplägget för ”Tidsresenärens hustru” bygger på en övernaturlig företeelse – att resa i tiden – så är det det mänskliga och vardagliga som lyser igenom. I grund och botten är det en vacker historia om kärlek och om rädslan att förlora dem vi älskar utan att kunna göra något åt det.

Låt dig inte luras av trailern. Det här är ingen storslagen heist-komedi á la ”Oceans”-serien. Däremot är ”The Informant” en smart och underhållande karaktärsdriven film där Matt Damon får visa vad han går för.

Med ”Away We Go” har ”Revolutionary Road”-regissören Sam Mendes tagit ett stort steg in i indiegenren. Det är en småmysig, delvis rolig och bitvis allvarlig feelgood-film som ändå är långt ifrån det bästa han har gjort.

Svenska regissören Roy Andersson är aktuell igen – i New York. Under en dryg vecka visas nämligen alla hans filmer på Museum of Modern Art, MoMA, och Andersson är själv på plats för att introducera filmerna och svara på frågor efteråt.

”The Ugly Truth” är politiskt inkorrekt på alla sätt och vis. Men av någon anledning är den också riktigt rolig. Och med aningen mer fokus på komedi än romantik kan den faktiskt vara något så ovanligt som en ”romcom” som även killar gillar.