Mer absurd än föregångarna

Stilen känns igen. Stillastående tablåer (denna gång utan de små inzoomningar och panoreringar som faktiskt funnits ett par gånger i de två tidigare), med människor som från orörlighet rör sig långsamt inne i bilden, allt skildrat i gråtonade färger som ger filmen den där väldigt typiskt anderssonska looken. En upprepning? Tja, visst, men samtidigt är ju detta Roy Anderssons stil, det är hans sätt att berätta och det finns ingen som gör detta så bra som han.

Filmens två huvudpersoner, om man nu kan kalla dem det, är Jonathan och Sam, två misslyckade individer som drar omkring och försöker sälja skämtartiklar. ”Vi vill att folk ska ha roligt”, säger den ständigt deprimerade och gråtmilde Jonathan under de ständigt lika misslyckade kundbesöken.

Dessa båda herrar förekommer dock inte i alla tablåer (för det är så man får se på scenerna). Här finns bland annat en scen från Halta Lottas krog i Göteborg, där det slutar med att en manskör sjunger just låten om den krogen och betalar värdinnan med kyssar, här finns en magnifik scen där en liten nutida restaurang får besök av Karl XII och dennes karoliner (kungen rider in i restaurangen) och det finns en isande otäck scen mot slutet med tydliga paralleller till Anderssons mycket otäcka kortfilm ”Härlig är jorden”. Borgerligheten dricker champagne medan den ser på de brott den själv har beordrat.

Jag tror inte jag vill berätta mer om innehållet i ”En duva…”. Det är till för att åskådaren själv ska upptäcka det, inte få det berättat för sig, Jag skrev förut att jag inte riktigt vet om Sam och Jonathan är filmens huvudpersoner. Den har på många sätt en lösare struktur än de två föregångarna, den nya filmen känns mer absurd och på flera sätt kräver den mer av sin publik. Men att kräva någonting av publiken är självfallet bra och det är det Roy Andersson vill – hans filmer SKA väcka känslor och eftertanke, det ska vara bilder som både är roliga och skrämmande och som får oss att ta till oss och fundera över det som han vill säga.

När jag efter visningen här i Venedig träffade Andersson, berättade han att hans nästa film kan komma att bli den fjärde filmen i trilogin. Tja, får han ihop det, hör jag till dom som gärna ser den.

Gunnar Rehlin