Fotot är snyggt, kallt och sterilt och vibbar av obehag (lite som en genomsnittlig Apple-butik, helt apropå), och de långsamma tagningarna har naturligtvis sin effektivitet, även om det blir lite för långsamt ibland. Kameran stannar lite för länge. Det pågår lite för länge.
”Carré Blanc” utspelas till stor del på ett stort företag som ständigt övervakar, som svänger sig med tvivelaktiga metoder. Återkommande är tester, kan vi kanske kalla det, prov som verkar gå ut på att den testade ska förlora och bli ännu ett paket kött på det rullande bandet. Intressant att skåda, uppfinningsrikt, viktiga bitar i ett bra manus.
Och det är en väldigt fascinerande film, en som (det behöver jag knappast påpeka) har en hel del att säga om den tid vi lever i nu. Om kapitalismen. Om företagen. Om människan. Det är en välgjord film, genomtänkt, och trots att det är fransmannen Jean-Baptiste Léonettis debutfilm känns det aldrig som en sådan.
Men sedan var det stunderna som dras ut på. När kameran får dröja kvar lite för länge, och så vidare. Det drar ner på helhetskänslan.
Vilket å andra sidan inte är tillräckligt för att undanhålla en rekommendation Det intressanta väger upp, och det är emellanåt en rolig film, små inslag av absurd humor att skratta åt. Sådant gillar jag en hel del. Det väger upp en hel del.