2017 är med största sannolikhet den australiensiske hunken Brenton Thwaites år. Med flera storfilmer i bagaget där han spelat mot några av de största – närmast ”Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge” – är han definitivt en talang att räkna med. Men själv tar han inget för givet.

Daniel Espinosas comeback är en sci-fi-rysare som stora filmnamn till trots inte lyckas lyfta. Med stora ambitioner men alldeles för lite innehåll får vi vänta till nästa film för att se om han kan hitta sin storform åter.

Med ”Queen of Katwe” har Disney satt tänderna i en afrikansk version av deras tacksamt klassiska Askungen-saga. Baserad på den sanna historien om schacksnillet Phiona och hur ett brädspel tog henne från Ugandas tragiska slum till dess finaste salonger, är det lite av ett lyckopiller som faller på sin egen klyschighet.

Så är vi där igen. Ett utnämnande av en minst sagt kontroversiell regissör för Cesar-juryn, Frankrikes motsvarighet till Oscars, har tänt igång en gammal hederlig debatt som har en tendens att återkomma hur många som än önskar dess död.

Vi är inte i Kansas längre. TV-versionen av ”Trollkarlen från Oz” lockar Daniel S. Ogalde med sitt mörka premiäravsnitt.

Daniel S. Ogalde minns sin barndoms stora idol.

”Emmy vem? Seriöst, vem är den här bruden och varför i helvete skulle hon förtjäna retroaktiv betalning… de borde sparka henne.”

Ännu ett sci-fi-drama där våra hjältar ska rädda en dystopisk framtid. Det bådar kanske inte gått med tanke på så många andra föregångare, med ”Travelers” har hittat en nedtonad och underhållande balans som får en gammal sci-fi-nörd att hoppas.

SVT:s seriesuccé “Äkta människor” plockades snabbt upp av den amerikanska TV-jätten AMC och för att Hollywood-anpassas till en bredare publik och visst blev det bra. Med en solid och underhållande första säsong så visar den uppföljande prov på fortsatt gott hantverk som till och övertrumfar originalet på många sätt.

Passa på innan Donald Trump möjligtvis skickar planeten till medeltiden.

Det är inte alltid kul att såga någon annans verk. Ibland är det rentav skuldtyngande men lika många gånger är det svårt att förhålla sig positivt till något som är så uruselt att det inte bara känns som ett slöseri med tid utan också ett slöseri med liv. ”Aftermath” är precis ett sådant livsslöseri som det bara går att hata.

Det lovades och fruktades mycket men sina kritiker till trots levererade ”The Walking Dead” inte bara ett styrkeprov utan antagligen årets bästa säsongspremiär som lämnat fansen i chock.

”Varför skulle någon vilja göra en remake”, frågade sig regissören Rupert Wyatt. Men i hans händer fick tv-serien årets mest lyckade pilotavsnitt.

I ”Braindead” möts dramatik och humor i ett homage till genreklassiker som ”Vita huset”, ”Mars Attacks!” och ”Invasion of the Body Snatchers”. Resultatet är trots sina fel och brister en underhållande politisk pajkastning som känns helt rätt i tiden.

Det finns något speciellt med manlig sorg, en sorg som  varken är lätt att uttrycka eller i vissa sammanhang att ens acceptera. Visserligen är det inte första gången som just detta porträtteras i film men ”Vänner för livet” är ett mer lyckat exempel på denna subgenre.

Det som tycks vara ett trendbrott där skräck inte bara tagit sig från bioduken till tv-skärmen utan även gör det på ett bra sätt, har lockat fram något av det bästa inom genren på länge. ”Outcast” är något för alla övernaturliga fantaster som vill ha riktig kvalité.

Jonah Hill och Miles Teller är den otippade helan och halvan som spelar i en av årets sjukaste filmer. ”War Dogs” skryter visserligen med en ”baserad på verkliga händelser”-stämpel men har onekligen fått en humoristisk twist för att locka publik.