#SFF12 – ”Ruby Sparks” är inte en ny ”Little Miss Sunshine” men klarar sig fint ändå.

#SFF12 – Det är ett välspelat men ojämnt triangeldrama som prisbelönta Ava DuVernay bjuder på.

#SFF12 – Chiles officiella bidrag till Oscarsuttagningen 2012 är en gripande berättelse om den chilenska folksångerskan, poeten och konstnären Violeta Parra (1917-1967). Den innehåller allt som ett livsporträtt av en Stor Konstnär ska innehålla.

Smack! Biff! Pow! Det är ljudet av Obelix som klår upp ett gäng romerska legionärer. Det är lustigt nog också ljudet av min begynnande migrän efter att ha varit vittne till ”Asterix & Obelix och britterna”.

Checka in, se monster, fnissa en del, ge rikligt med dricks. Från ”uppstickaren” Sony Pictures Animation.

Jodå. Fortsätter man i den här riktningen, och varför skulle man inte tjäna pengar på att göra det, så kommer ”Taken 3” bara vara Liam Neeson som går loss med knytnävarna i ett rum fyllt med kött.

”Hypnotisören” tar steget över till vita duken för att fullfölja sitt öde att bli nästa stora svenska kriminalfilmsexport. Utförandet är i stort sett klanderfritt även om spänningsgraden kunde ha varit högre.

Arvet från Bourne består i ”The Bourne Legacy” inte bara i att handlingen från den förra filmen överlappar med den nya, rätt tunna historien. Den är en Bourne-film både till DNA och yta, bara med en självklar Jeremy Renner i huvudrollen istället för Matt Damon.

Patrik Eklunds långfilmsdebut håller visuellt hög klass, men spretar och blir snabbt ojämn under ytplanet. Det är synd, för med ett mer resolut manus hade kontorsskildringen kunnat bli en omedelbar klassiker.

Att tackla känsliga ämnen som kvotering och heteronormer med hjälp av en crossdressande flygpilot hade naturligtvis kunnat gå helt åt helsicke. Sommarpremiärskomedin ”Cockpit” pekar med hela handen men innehåller tillräckligt mycket charm och Jonas Karlsson för att undvika en kraschlandning med god marginal.

”Prometheus” bryter ett par landningshjul men undviker tack vare en stark tredje akt att krascha fullkomligt. Storslagna idéer samsas med trist dialog, magnifika bilder med yxiga vändningar i storyn. Noomi Rapace går all in.

Ett hederligt gammalt 2D-äventyr med det distinkta persongalleriet från Sjumilaskogen. Det känns väl tryggt såhär i Pixar-åldern? En cynisk nypremiär, säger du? Men Nalle Puh är väl inte cynisk?

Vincent Gallo gör en mordisk talibankrigare på flykt i de polska urskogarna, utan en enda replik till hjälp. Får man möjligheten bör man se denna lilla film som flög långt utanför radarn för biografdistribution i Sverige.

Rutinerade Joss Whedon tillför inte genren något nytt vad gäller story eller djup, men är omsorgsfull med detaljer och skicklig i sin komiska tajming. Det räcker för att lyfta ”The Avengers” över den genomsnittliga superhjältefilmen, utan att marginalen är enorm.

Ethan Hawke gör ett utmärkt jobb som labil författarkliché i ”The Woman in the Fifth”, en mardrömsthriller som med en omständlig historia nästan uteslutande talar till hjärtat.

Om det fanns något sådant som en specialeffektsamnesti så kunde ”Battleship” vara resultatet – här pangas det på med alla tänkbara CGI-yttringar på en och samma gång. Inbakat i det blixtrande spektaklet finns en djup vördnad för amerikansk militärkultur. Fresh!

Det finska hypemonstret ”Iron Sky” är i egenskap av sin tillkomsthistoria och skruvade story ett ljuvligt exempel på hur ett kollektiv av filmälskare segrar över det traditionella filmstudiosystemet. Men slutresultatet borde ha blivit ännu roligare.