Vi pratar om ”Léon”, hjältinnor, och utmaningen med att berätta Aung San Suu Kyis historia i bioaktuella ”The Lady”.

Jodå, ”The Hunger Games” överlever resan till filmduken med hedern i behåll. Filmen är inte felfri men lär definitivt generera fler nöjda än förtvivlade fans.

Ett barns kluvna förhållande till sin identitet och könstillhörighet skildras med värme och värdigt allvar. ”Tomboy” bör upplevas av alla. Vill man delta i den kommande offentliga diskussionen om filmen bör den ha setts två gånger.

Ödets ironi har ordnat det så att ”John Carter” framstår som ett plagiat på alla tänkbara rymdäventyr trots att det tvärtom är Edgar Rice Burroughs litterära förlaga, utgiven under tidigt 1900-tal, som har inspirerat många av senare tiders genreklassiker. Sådana omständigheter spelar mindre roll för själva filmupplevelsen, som i ett ord kan beskrivas som ”fläskig”.

John Krasinski och Drew Barrymore hjälper valar i en film som är urgullig utan att provocera kräkreflexerna i överkant. Vad gäller förenklande och budskapstyngda men ändå småcharmiga ”må bra”-dramer av amerikanskt snitt med djurmotiv blir det antagligen inte bättre än så här.

Sean Banan i långfilmsformat? Faktiskt blev det inte så illa som det verkar. Det blev ohyggligt mycket värre.

Daniel Espinosa bekräftar i sin Hollywooddebut att han kan göra actionthriller lika bra som sina amerikanska kollegor. Trist nog består eldprovet på papperet av en historia som inte tillför genren eller åskådaren någonting.

”Alper” befinner sig så långt borta från ståtliga och snötäckta berg som det går att komma. Kvalmiga gymnastiksalar och akutmottagningar utgör skådeplatsen för en fascinerande men på inga sätt lättuggad film.

#GIFF 2012 – Det är lika bra att vara ärlig: ”Dark Horse” är den enskilt svåraste film som jag har haft i uppdrag att betygssätta. Den liknar inget annat jag kan komma på.

#GIFF 2012 – ”Teddy Bear” går rakt in i hjärtat på ett alldeles otvunget sätt. Det är snarast ett privilegium att få vara med på resan.

Ganska trevligt och väldigt pratigt med konspirationsteorier och Bill Nighy som en lite för cool spionherre.

#GIFF 2012 – Världens tredje största oljebolag heter BP. De förgriper sig skamlöst på både miljö och människor för att bli ännu rikare.

Efter att ha pressat varje tänkbar dollar ur sin Shrek-franchise lanserar Dreamworks nu nästa kassako, och befordrar tidigare bifiguren Mästerkatten till kapten på den multimiljardskuta som man hoppas ska lämna huvudkonkurrenten Pixar bakom sig i ett moln av dollarsedlar.

En svala gör ingen sommar, lika lite som ett par, tre roliga idéer förmår lyfta ”En gång i Phuket” över dussinkomedins uttjatade domäner. Hade den kommit från USA så hade Ashton Kutcher spelat huvudrollen och det fullkomliga fiaskot varit nära. Riktigt så illa blir det inte eftersom Peter Magnusson är både roligare och charmigare än Kutcher.

Barnfilmen ”En katt i Paris” lutar sig mot ett traditionellt hantverk och en genuin berättarglädje. Det är opretentiöst på ett avväpnande sätt, dessutom snyggt som attan.

Nu var det väl ingen som på riktigt trodde att David Fincher skulle sjabbla bort ett sådant lättillgängligt och explosivt grundmaterial. ”The Girl with the Dragon Tattoo” rullar i allmänhet på fint och klär Stieg Larssons superdeckare i en mörk och välsittande kostym.

#SFF11 – ”Comic-Con Episode Four: A Fan’s Hope” är en kärleksförklaring till nördarna och fansen, och skulle man händelsevis finna det problematiskt att de två begreppen används omväxlande för att beskriva samma fenomen så har man anlagt ett betydligt mer kritiskt förhållningssätt än Morgan Spurlock. För honom räcker det gott med att berätta en feelgood-historia i dokumentär form. Och inget fel med det när resultatet är så pass engagerande som här.