K2 är måhända ”bara” näst högst i världen efter Mount Everest men dess svårbestigna topp håller rika turister borta och har getts smeknamnet ”Klättrarnas berg”, att sen var fjärde person som nått toppen inte överlevt gör även bjässen till det farligaste berget i världen. Dokumentären ”The Summit” berättar historien, eller snarare historierna om vad som egentligen hände den första augusti 2008 när K2 tog elva bergsklättrares liv i en av historiens värsta bergsklättringsolyckor. En spännande historia som schabblats bort totalt i klipprummet.

Blott 32 år gammal har den f.d barnskådespelaren, numera Hollywood-ikonen Joseph Gordon-Levitt erfarenheter bakom sig som få i Hollywood lyckas samla på sig under en livstid.

Efter framgångsrika dokumentärer som ”Prostitution bakom slöjan” och ”Drottningen och jag” med historier om orättvisor i hemlandet Iran ser dokumentärfilmaren Nahid Persson Sarvestani i backspegeln och skildrar starka berättelser om tortyr och död i skuggan av den iranska revolutionen 1979 i sin nya film ”Min stulna revolution”. Även om formen kan störa är det omöjligt att inte gripas av den inblick filmen ger i en sluten värld vi vet allt för lite om.

Den danska regissören bakom ”Män som hatar kvinnor”, Niels Arden Oplev, återförenas med Noomi Rapace i USA för att göra en thriller med Colin Farrell och Terrence Howard. Resultatet blir en trött amerikansk thriller i ännu tröttare nordiskt tempo – ett smörgåsbord av manushål och repliker lika meningsfulla som filmens titel.

En halv miljon exemplar har sålts av Åsa Linderborgs självbiografiska barndomsskildring ”Mig äger ingen”. Nu kommer filmatiseringen i en fri tolkning i regi av Kjell-Åke Andersson (”Min store tjocke far”) och med manus skrivet av av den Emmy- och Oscarnominerade manuförfattaren Pia Gradvall. Det är en av höstens stora svenska filmer som kommer lyfta Mikael Persbrandts renommé om möjligt än högre och trycka den svenska publiken än djupare ner i galosherna i höstblåsten utanför biograferna, för mina vänner – det här är en jobbig film.

Från regissören bakom ”Dodgeball” kommer ett skepp lastad med, eller snarare en husbil lastad med cannabis, och Jennifer Aniston. Lika lättsam som lätt bortglömd viner den förbi ditt medvetande och försvinner lika fort som den kom, och med sig tar den en och en halv timme av ditt liv som du aldrig får igen. Men kanske är det precis vad du allra helst önskar.

Med en helt otrolig rollista, en sann historia att utgå ifrån och en utmärkt Forest Whitaker i huvudrollen har regissören Lee Daniels mer än nog byggstenar för att forma en tidig Oscarskandidat av sin efterlängtade film om en svart man med vita handskar i Vita Huset. Synd bara att han aldrig verkat hört att ”less is more”.

”I’ve always been a fan of cinnamon!” utbrister Melissa McCarthy när hon och Sandra Bullock kliver ut på scenen för att presentera sin nya komedi ”The Heat” under CinemaCon i Las Vegas.

1976 flyttade Francis Ford Coppola in i den filippinska djungeln med sin moderna filmatisering av Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”. Föga visste han då att hans inspelning skulle bli lika kaotisk som det krig han ämnat filmatisera. Han hade själv sagt att han ville göra den första filmen som skulle vinna nobelpriset. Att efter det helvete denne filmskapare gått igenom för att skildra krigets helvete komma ut med inte bara en färdig film, utan ett av filmkonstens största mästerverk, borde vara tillräckligt för ett nobelpris i vilken kategori som helst om ni frågar mig.

Guillermo del Toro är en udda fågel i flocken av kostymer under biografbranschveckan CinemaCon på Caesars Palace i Las Vegas. Med sin rejäla kroppshydda, sitt skägg och huvtröja är han lätt att känna igen. Men inte har han något att skämmas för – ironiskt nog är han ju en av dem som betalar lönerna och kostymerna för hela presscirkusen här.

MovieZine snackar om skruvade roller och oväntade jobb med bioaktuelle Sam Rockwell.

Manusduon bakom ”The Descendants” har dumpat Alexander Payne, behållt den dysfunktionella familjen och gjort Steve Carell jätteelak i historien om en ung grabb med som finner den fadersgestalt han sökt i en frispråkig vattenparks-arbetare. Jag sökte en ”Little Miss Sunshine”-gestalt och fann den i ”The Way Way Back.”

Så var det dags igen. 2000-talets mest seglivade och troligtvis mest lönsamma parodi-filmfranchise är tillbaka i biograferna med ett nytt lågvattenmärke. Borta är alla skratten, Wayans-bröderna och seriens tidigare ansikten utåt – Anna Faris och Regina Hall – vilka lämnat ett sjunkande skepp som på något outgrundligt sätt håller sig flytande med botten uppåt. Vad den forne parodimästaren David Zucker (”Titta vi flyger!”) gör i eftertexterna vet nog inte ens han själv.

Sju år efter den senaste Stålmannenfilmen ”Superman Returns” kommer serietidningsvärldens mest ikoniske hjälte åter flygande emot biopubliken, och denna gången flyger han rakt igenom duken i 3D.

Sveriges alla pensionärer och körsångare (vilka säkerligen utgör en majoritet av befolkningen) får sitt lystmäte i sommar då ”London to Brighton”-regissören Paul Andrew Williams släpper sin nya livsbejakande körsångs-feelgood om kärlek i livets slutskede. Överraskningarna må vara få men nog fan sitter man där och snyftar lite på slutet ändå.

Sylvester Stallone och Walter Hill, två våldfilmsjättar från en svunnen tid, sammanstrålar i ett försök att låta deras blodiga sörja ”Bullet to the Head” rida på vågen av filmer om åldrade actionhjältar. De som är senila nog att ta fel i videohyllan lär vilja skjuta sig i huvudet efteråt.

Michael Bay lämnar leksaksrobotarna bakom sig och gör en gangsterhistoria i bodybuildermiljö på en bantad budget – kan vi vänta oss en avskalad och nedtonad Bayrulle, månne? Knappast. Jag vet inte om man kan kalla ”Pain & Gain” en Bayfilm på steroider – men som vanligt är det mer stålmuskler än hjärna, mycket mer.