”The Comey Rule” är en vinklad men dramatisk miniserie om den turbulenta tiden kring det amerikanska valet 2016. Trots en seg start och mycket svårförstått politiskt lingo, görs dramat intressant av intrigerna som formas mellan en nyvald president och den sittande FBI-direktören.

”Dummy” är komedin om en kvinna som utvecklar en relation till sin pojkväns sexdocka, en smart och annorlunda premiss. Tyvärr är varken handlingen tillräckligt meddragande, eller manuset tillräckligt humorfyllt för att serien ska vara lika intressant som den låter.

”The Half of It” följer ett bekant recept, men har tillräckligt mycket att säga för att göra den sevärd och någorlunda unik.

Kan en tv-serie med 7-minuters avsnitt verkligen engagera? Med rätt skådespelare och ett tajt händelseförlopp visar det sig fungera.

Att bryta karantäntristessen har nästan blivit en sport. Videor på fotbollsspelare som gör trick med toarullar, kändisar som dansar i Tiktok och husdjur som navigerar genom intrikata labyrinter har blivit virala. Men efter att ha konsumerat vartenda uns av underhållning som finns i vår nya asociala värld, kan jag glatt berätta att jag äntligen hittat den kompletta isolerings-aktiviteten. Jag är besatt av det nya spelet ”Call of Duty: Warzone”.

”Joker”-stjärnan ses av många som en klar favorit till priset för bästa manliga huvudroll under Oscarsgalan på söndag natt. Men är det resultatet av en briljant skådespelarinsats, eller på grund av ett starkt varumärke och en väl uttänkt Oscarsstrategi?

Välkommen till Edda, en liten norsk by omgiven av vackra fjäll med hisnande vyer och spegelblankt vatten. Där invånarna går på tur iklädda lusekoftor och tältar i bergen. Det blir inte mer norskt än så här. Lägg till en handfull bekanta ansikten från TV-fenomenet Skam och du är bara en “russebuss” ifrån en total röd-blå-vit explosion.

Apple TV+ gör sannerligen ingenting halvhjärtat. Man må inte ha lanserat tjänsten med världens bredaste utbud, men de serier som finns är fyllda med häpnadsväckande stjärnfyllda ensembler. “Truth Be Told” är inget undantag.

Skräckfilmer har en förmåga att väcka väldigt starka känslor. En riktigt bra skräckfilm kan få tittaren att rysa, hålla sig fast hårt i biostolen och få upp en arbetspuls värdig ett maraton. Vissa tittar sig dessutom en extra gång över axeln innan de släcker ljuset långt efter eftertexterna har rullat över bioduken. Men är det inte ganska konstigt att en film kan väcka så extrema reaktioner? Vad är det egentligen som får oss att reagera så starkt?

Några av filmhistoriens mest hyllade regissörer har under de senaste veckorna valt att hårt kritisera Marvels framgångshistoria. Martin Scorsese menar att Disneys superhjältefilmer “inte är riktiga filmer” och Francis Ford Coppola tycker att “ingen får ut något av att se samma film om och om igen”. Etablerade aktörer som klagar på nya och populära fenomen, varför får jag en stark känsla av déjà vu?

”Late Night” är en samhällskritisk komedi om underhållningsbranschen. För MovieZine berättar skådespelarna Emma Thompson och Mindy Kaling om arbetet med filmen och dess mångbottnade budskap.

”Late Night” är en otroligt ambitiös komedi, både sett till manuset och vad den vill åstadkomma. Intressanta karaktärer och välskrivna dialoger blandas med allvarliga ämnen som mångfald på arbetsplatsen och kvotering. Hur lyckas den då? Faktiskt ganska bra.

Den klassiska skräckdockan Chucky är tillbaka i modern tappning. I sann remake-anda har den ockulta grundhandlingen ersatts med ett mer aktuellt skräckscenario. Istället för att vara besatt av en seriemördare är Chucky en sorts smart hushållsassistent, en Google Home med onda avsikter.

”Avengers: Endgame” har slagit ner som en blixt från Thors hammare och slår alla möjliga rekord. Marvel har varit ovanligt tystlåtna om vilka karaktärer och filmer man kommer satsa på härnäst, men Avengers slutstrid öppnar upp för många intressanta spår framöver. (Varning för spoilers!)

MovieZines recensent Jonathan Enochsson besöker Tel Aviv Days och blir förälskad i den unika upplevelsen en liten festival kan erbjuda.

George R.R. Martins bidrag till den väl utforskade genren ”i rymden kan ingen höra dig skrika” är sci-fi-skräck utan varken spänning eller drama. Flera komplicerade sidohistorier och platta karaktärer gör att det åtminstone blir spännande att se hur många tittare som lyckas fullfölja säsongen.

Ethan Hawke har 24 timmar på sig att störta en ondskefull, internationell militärorganisation, vilket han på något sätt lyckas med utan att skapa minsta spänning eller intrig.